Terminsstart!

Standard

Hej vänner i Kristus!

Om en vecka, dvs söndagen den 11/9 börjar vi fira gudstjänst igen. Vi har ju förvisso tjuvstartat genom att vara med på böneveckan, men nu är på mer ”på riktigt” igång. Observera  den nya tiden, går att läsa om här. Nytt för denna terminen är att vi inte varvar predikningar med Lectio devina utan kommer bara ha predikningar. Sen skulle vi inte förvånas över om en Lectio devina dyker uppvis tillfälle. Som vanligt äter vi tillsammans och ser gärna att du är med och delar måltid med oss. Alla tar med något som bidrar till ett stort knytkalas. Vi är otroligt taggade inför kommande termin. Vi passar även här och nu på att hälsa Tomas Nilsson välkommen till Living Room. Han går ALT, en teologisk utbildning, och kommer finnas med i vår gemenskap genom sina studier under det kommande året. Något vi är väldigt glada och tacksamma för. Ni som brukar komma till oss känner förmodligen redan Tomas då han och (hans fru) Lovisa varit hos oss redan ett flertalet gånger.

Nu kör vi!

Annonser

Living Room på 24-7 veckan

Standard

Hej!

På söndag (28e) träffas de som kan vill och vågar för att delta i böneveckan som pågår just nu. Äta gör den som kan och vill mellan 12-13ish. Vårt bokade bönepass är mellan 13-15. Inget speciellt uppstyrt. Vi går in, ber och ser vad som händer. Kanske lyfter taket. Kanske börjar vi skratta. Kanske blir det en stilla stund inför Gud. Den som kommer får se helt enkelt.

Jag (Mike) säger som Mika sa när jag hämtade henne på skolan idag. Tack Gud för att du gjort hallon. Vad vill du tacka Gud för?

Ny tid… samma dag!

Standard

Hej alla Living Roomintresserade. Till hösten kommer vi träffas en ny tid. Innehållet kommer vara snarlikt även om förändring kan förekomma. Vi kommer nu att börja med måltid istället för att ha den i mitten som vi tidigare haft. Därför träffas vi 11:55, japp det är vår tid det! Äter gör vi runt 12:30. Vill du veta mer om vår gudstjänst kan du göra det här.

Terminsfinal

Standard

Nu vet vi allt om livets alla områden… okej det var kanske en överdrift. Men vi vet lite mer om vår avslutningsfest. Eller hur vi avslutar terminen, för avslutning är det ju förstås inte. Vi har ju bara börjat!

Vi samlas som vanligt med drop in 14:30. Man tar som vanligt med sig något att äta, vill man ha något att lägga på grillen (som vi tänkte använda vid bra väder) så är ju det kul! Men vi kör som vanligt knytkalas och det som tas med delas av alla.

Slut som vanligt omkring 18:00 men den tiden är något flytande. Vill eller kan man bara vara med en stund går det såklart bra. Med risk för att vi är på altanen och inte hör när du ringer på klockan kommer det sitta ett telefonnummer du kan ringa så ser vi till att du blir insläppt.

Vi kommer som vanligt lovsjunga, be, lyssna till förkunnelse, äta och inte minst umgås med varandra och Gud. Living Room är att se som en skapande gemenskap där vi både skapar kreativt, möten mellan människor och möten med Gud. Allt för att reflektera Gud som skapare, vars avbilder vi är!

Välkommen nu på söndag från kl 14:30. Extra välkommen är du som inte varit här tidigare och man får ta med sig så många vänner man vill. (Tror brandskyddsmyndigheten börjar klaga runt 185, så vi är nog safe)

The Vision av Pete Greig

Standard

So this guy comes up to me and says, ”what’s the vision? What’s the big idea?”
I open my mouth and words come out like this…

The vision?

The vision is JESUS – obsessively, dangerously, undeniably Jesus.
The vision is an army of young people.
You see bones? I see an army. And they are FREE from materialism.

They laugh at 9-5 little prisons. They could eat caviar on Monday and crusts on Tuesday. They wouldn’t even notice. They know the meaning of the Matrix, the way the west was won.

They are mobile like the wind, they belong to the nations. They need no passport. People write their addresses in pencil and wonder at their strange existence.
They are free yet they are slaves of the hurting and
dirty and dying.

What is the vision?

The vision is holiness that hurts the eyes. It makes children laugh and adults angry. It gave up the game of minimum integrity long ago to reach for the stars. It scorns the good and strains for the best. It is dangerously pure.

Light flickers from every secret motive, every private conversation. It loves people away from their suicide leaps, their Satan games. This is an army that will lay down its life for the cause. A million times a day its soldiers choose to lose that they might one day win the great ‘Well done’ of faithful sons and daughters.

Such heroes are as radical on Monday morning as Sunday night. They don’t need fame from names. Instead they grin quietly upwards and hear the crowds chanting
again and again:

”COME ON!”

And this is the sound of the underground. The whisper of history in the making. Foundations shaking. Revolutionaries dreaming once again. Mystery is scheming in whispers. Conspiracy is breathing. This is the sound of the underground

And the army is discipl(in)ed. Young people who beat their bodies into submission.
Every soldier would take a bullet for his comrade at arms. The tattoo on their back boasts ”for me to live is Christ and to die is gain”

Sacrifice fuels the fire of victory in their upward eyes. Winners. Martyrs. Who can stop them? Can hormones hold them back? Can failure succeed? Can fear scare them or death kill them?

And the generation prays like a dying man with groans beyond talking, with warrior cries, sulphuric tears and with great barrow loads of laughter!

Waiting. Watching: 24 – 7 – 365.

Whatever it takes they will give: Breaking the rules. Shaking mediocrity from its cosy little hide. Laying down their rights and their precious little wrongs, laughing at labels, fasting essentials. The advertisers cannot mould them. Hollywood cannot hold them. Peer-pressure is powerless to shake their resolve at late night parties before the cockerel cries.

They are incredibly cool, dangerously attractive inside.

On the outside? They hardly care. They wear clothes like costumes to communicate and celebrate but never to hide. Would they surrender their image or their popularity? They would lay down their very lives – swap seats with the man on death row – guilty as hell. A throne for an electric chair.

With blood and sweat and many tears, with sleepless nights and fruitless days, they pray as if it all depends on God and live as if it all depends on them.

Their DNA chooses JESUS. (He breathes out, they breathe in.) Their subconscious sings. They had a blood transfusion with Jesus. Their words make demons scream in shopping centres.

Don’t you hear them coming? Herald the weirdo’s! Summon the losers and the freaks. Here come the frightened and forgotten with fire in their eyes. They walk tall and trees applaud, skyscrapers bow, mountains are dwarfed by these children of another dimension.

Their prayers summon the hounds of heaven and invoke the ancient dream of Eden.

And this vision will be. It will come to pass; it will come easily; it will come soon. How do I know? Because this is the longing of creation itself, the groaning of the Spirit, the very dream of God. My tomorrow is his today. My distant hope is his 3D. And my feeble, whispered, faithless prayer invokes a thunderous, resounding, bone-shaking great ‘Amen!’ from countless angels, from heroes of the faith, from Christ himself. And he is the original dreamer, the ultimate winner.

Guaranteed.